Välkommen till Helenas blogg!

Först gick det två dagar utan att det kom något. Igår eftermiddag märkte vi att det gjorde ont när hon skulle bajsa. Sen dess har det kommit små hårda kluttar i blöjan med jämna mellanrum och hon har skrikit och gråtit nästan varje gång. Vi gick och köpte en liten burk katrinplommonpuré som hon fått av i tre omgångar (igår kväll, i morse och på dagen idag) men det har inte hjälp alls. Rumpan är alldeles röd och på eftermiddagen idag kom det till och med lite blod.
 
Mellan kluttarna har hon varit som vanligt. Tills nu på kvällen... Hon skrek o skrek! Hann väl kanske inte bli mer än några minuter men det känns ju som en evighet! Jag står inte ut länge utan ringer till sjukvårdsupplysningen. Tänkte höra om jag kunde ge lite microlax som jag har hemma. Det fick jag inte, skulle endast ges av sjuksköterska. Kändes inte så väldigt proffsigt, hon satt mest och läste innantill.
Först sa hon att jag inte skulle ge något annat än bröstmjölk, sen började hon prata om messmör, katrinplommon-, päron- och kiwipuré. Hon ringde även till barnakuten för rådfrågning och de rekommenderade att jag skulle prova lirka lite med febertermometern. Inga av dessa råd var nya för mig, hade ju redan läst mig till detta på familjeliv! Men det känns ju bättre när men fått bekräftat att det stämmer.

När jag pratat klart var Embla redan gladare igen. Men jag testade ta tempen iaf. Sen var hon inge glad längre... Aj aj, va hon skrek. Så jag slutade genast. Klart det gör ont så öm som hon är där! Jag gav henne Reliv i flytande form och hoppas det ska hjälpa en aning. Micke for till affären och köpte mer katrinplommonpuré och messmör. Hon har fått lite messmör nu och verkar ganska okej igen. Skulle hon vara helt otröstlig och vi märker att hon tar i och försöker bajsa så skulle vi komma in på akuten, sa hon. Känns lite löjligt att sitta på akuten hela natten för att ge ett lavemang. Hoppas verkligen att vi slipper och att Embla sover bra hela natten som hon brukar.

Helt otroligt vilka känslor föräldraskapet tar fram hos en! Det riktigt värker i mig när hon skriker och jag ingenting kan göra...