Välkommen till Helenas blogg!

Nu är det väl ingen som inte känner till att det bor en bebis i min mage? En efterlängtad liten skrutt som krävde tio långa månader av tålamod för att stanna kvar och växa sig stark. Jag är nu i v 12, går in i v 13 imorrn enligt ultraljudet som vi var på för ett tag sen. Vi gick privat bara för att se att allt såg bra ut och att den satt på rätt ställe. Det gjorde den, till och med på det bästa stället i livmodern där det är minst risk för missfall, sa han! Då var vi v 8+1 (men jag gissar på 7+5 och det kunde det lika gärna vara för det är svårt att mäta nåt så liten så exakt). Lill-Bebbe var bara 1,5 cm och så här söööt:



Ser kanske mest ut som två runda bollar som sitter ihop? Den understa är huvudet och den övre är resten av kroppen. Det lilla strecket som syns längre upp är navelsträngen. Nu är Lill-Bebbe dock lite större, hela 9 cm och väger ca 15 gram. Vidare kan man läsa: "Moderkakan tar över näringstillförseln till fostret ungefär vid den här tiden.
Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar."

Det värsta är väl illamåendet som detta för med sig... Har varit hemma i 5 veckor nu och är sjukskriven året ut. Kräks varje morgon och mår illa under stort sett hela dygnet. Tänk dig en riktig jäkla bakfylla. Där man reser sig när man vaknar och känner hur magen vänder sig. Sen är man dötrött hela tiden, svårt för att äta även fast det känns lite bättre när man gjort det. Tänk dig denna värsta sortens bakfylla i 3 månader!! Välkommen till min verkligenhet.