Välkommen till Helenas blogg!

Igår flyttade jag in Emblas säng på hennes rum. Tänkte att det var dags att prova. Hon vaknar ofta till när vi går och lägger oss annars och brukar vakna nån gång under natten, kanske för att vi stör henne? 1-2 gånger per natt är ju inte så farligt ändå att knalla upp till hennes rum och lite då och då så sover hon ju hela nätter också.

Det kändes väldigt konstigt att lägga henne där inne. Jag hade en väldig seperationsångest... "Stackarn. Tänk om hon vaknar och inte känner igen sig? Tror att hon är ensam i hela världen? Tänk om jag inte hör när hon vaknar?" Men när vi gick och la oss kändes det riktigt bra. Jag kunde titta på TV en stund i sängen innan jag somnade! Förstår inte hur jag klarat mig utan det sista tiden? Inte behövde vi viska och få ångest över att sängen knarrade för minsta lilla rörelse. Man kunde ju till och med vända sig om man råkade lägga sig obekvämt först! ;-)

Och Embla sov heeela natten! När Micke gick upp började jag bli lite orolig och funderade på om jag skulle kolla till henne så hon inte kvävts av sin kudde eller nåt annat otäckt... Men jag sa åt mig själv att sluta vara så hönsig. Skulle ju säkert bara väcka henne om jag gick in. Jag somnade om och vaknade av att Embla gnydde vid 6.50. Jag var dödstrött och la henne bara ner igen och gick ut. Hon slumrade till 7.10 så då trodde jag det var dags att gå upp. Vi lekte en liten stund men när jag skulle göra frukost verkade hon så trött ändå att jag gav henne en flaska välling istället i sin säng. Nästa gång hon väckte mig var 8.30! Och då var hon inte ett dugg ledsen utan satt och lekte i sängen. Kastade ut napparna och pratade med nallarna! =)

Mammas stora flicka!