Välkommen till Helenas blogg!

Idag skrämde Embla livet ur sin mamma rejält. Vi hade varit och handlat och jag började bära in matkassarna medan hon stannade utanför och började leka med sin trehjuling (som hon alltid gör). Jag brukar kunna kika en snabbis på datorn också. Den står ju nästan precis vid dörren så jag hör henne där ute hela tiden. Så fort hon tystnar kikar jag ju ut så hon inte springer iväg. Men idag var hon snabb!

Jag reagerade på tystnaden och går dit men HON ÄR HELT BORTA!! Jag springer ut på parkeringen men ser henne inte där, springer runt på baksidan men där är det tomt. Tycker att jag i alla fall har säkrat vägarna ut mot vägen då och antar att hon gått mot parken. Spinger ner mot gården och ropar och ropar, hon är spårlöst försvunnen!! Paniken kryper på mig och jag springer tillbaka mot parkeringen och ut på andra sidan vägen. Det hinner ju åka förbi en 2-3 bilar under tiden jag letar och jag hinner tänka alla de värsta tankarna. Får för mig att någon måste sprungit in och tagit henne för hon kan omöjligt ha kommit längre på så kort tid själv. Springer in på baksidan igen och fortsätter en bit ner. DÄR, inne på altanen hos en av grannarna längre ner står hon och flinar!

Jag bär hem henne och när vi är inne släpper allt. Jag börjar grina och bara skakar i hela kroppen. Allt gick väl säkert på 15-30 sekunder men shit va rädd jag hann bli! Benen var ostadiga att stå på i över en halvtimme efteråt och det tog nog ännu längre tid innan händerna slutade skaka tror jag. En olycka händer ju så lätt och så snabbt!